Fredag 28/3 –03

- Så var vi på väg norrut igen. Tankarna går mot vad vi förväntas möta i år. Rapporterna jag fått om att snötillgången inte är så stor oroar lite. Men nu satt vi äntligen på tåget mot Kiruna, nu var vi på väg.

Lördag 29/3

 - Sov bra hela natten. På stationen i Kiruna var det ca 20 personer som skulle med bussen mot Nikkaluokta, alla lika förväntansfulla. Väl framme började vi med lite fika på puben i Nikkaluokta, bytte om och började skida mot Kebnekaise fjällstation. Ganska lite snö men det var inga problem. Vi följde skoterspåret. Det var så skönt att åka, med humöret på topp skidade vi på bra. Den flacka sträckan är bra som första etapp. Vädret varierade med lite snöfall och sol. Vi kom fram till Kebnekaise fjällstation efter ca fyra timmar. Tog en dusch och bastu innan vi åt dagens middag på restaurangen. Somnade gott.

Söndag 30/3

 Efter en god natts sömn gjorde vi oss redo för att lämna civilisationen och möta vildmarken. Den första delen av sträckan mot Singistugan var tämligen snöfattig. Vi kryssade mellan snöfälten ett par kilometer. Men så fort vi kom in Singivagge blev snötäcket tjockare och vi fann den sköna rytmen i skidtagen. Den monotona rörelsen ger ett lugn och fungerar som en slags meditation. Allt är fokus på här och nu. All världens problem och oro följer med vinden ut i kosmos. Kvar blir tankarna på snön och bergen omkring oss.

När jag som bäst funnit rytmen och njuter av lugnet hör jag ett kvinnoskrik. Jag vänder mig om och ser fyra skotrar torna upp sig bakom oss. Åter påminns vi om att vi inte nått total vildmark och troligen inte gör det under vår tur. Helt ”vilt” blir det inte så länge motorfordonen intar marken.

Sträckan mellan Kebnekaise fjällstation och Singistugorna är ca 15 km. Smått uppför hela vägen med undantag av de tre sista kilometrarna som går på några stavtag. Stugorna syns på långt håll nere i dalen. Några av oss tar en ny liten tur efter att vi anlänt men själv vilar jag en stund i stugan. Efter middagen och några parti ”kasta gris” somnar vi gott.

Måndag 31/3

 I dag vaknar vi av att vinden river och sliter i husväggarna. Men alla moln från gårdagen har gett sig av och solen skiner från en klarblå himmel. När det är dags att ta på sig skidorna har vinden bedarrat betydligt och vi börjar dagens skidfärd söder ut mot Kajtumjaure. Efter en lång lunch i badande sol beslöt vi oss för att göra en topptur. På med stighudarna och med ett lugnt men bestämt tempo skidade vi mot toppen. Vi lyckades alla få till riktigt snygga telemarksvängar i närmast perfekta snöförhållanden. Efter toppturen hade vi inte långt kvar till dagens etappmål, Kajtumjaurestugan. Dagens sträcka är mycket fin och landskapet är ganska dramatiskt. Åker man leden hela vägen så har man i stort sett utför hela sträckan vilket kan vara skönt så här tredje dagen på turen.

Efter trevligt mottagande och god mat i stugan sitter vi nu och myser av en supernajs dag.

Tisdag 1/4

I dag ligger vi kvar i Kajtumjaurestugorna för att göra en topptur. Av stugvärden fick vi reda på att vädret skulle försämras framåt eftermiddagen så om vi skulle åka lite telissvängar fick vi göra det på förmiddagen. Det var ganska blåsigt när vi kom upp på Sánjarcohkkafjället men vi gick i lugnt men bestämt tempo i zickzack uppför sluttningen med stighudarna under skidorna. Snön var fin, ganska hårt under den cirka en dygn gamla snön, lite packat ibland men mest löst och fint. Vi gick tills sikten blev lite sämre uppåt och beslöt oss för att det kunde räcka. Nedåt dalen var sikten fortfarande bra. Vi åkte en och en punkt en liten bit i taget, fyra fem svängar. Härligt härligt! Det var verkligen värt besväret att gå upp. Sánjarcohkka blev en succé, ett perfekt val för en topptur från Kajtumjaurestugan. Om vädret varit finare hade vi förmodligen gått hela vägen till toppen. Fjället har en bra sluttning hela vägen.

Vi åkte tillbaka till stugan och åt lunch. Efter lite vila beslöt vi oss för att ta en liten tur i den lägre terrängen runt sjön. Det är skönt att åka utan ryggsäck som omväxling. Vi märkte att krafterna krympte, antagligen på grund av toppturen på förmiddagen. Till middag slukade vi all mat trots att den förstärkts med smörgås och efterrätt. Resten av kvällen tillbringade vi i stugan med te, kortspel och småprat. Planeringen inför morgondagen är beroende av vädret, men vi hoppas naturligtvis på finväder så vi kan ta en topp i morgon också!

Onsdag 2/4

Jodå, finväder är just vad vi har haft idag. Omkring 0 grader och halvklart. Det mesta ur klädförrådet fick ligga kvar i ryggsäcken. I och för sig var vi redan uppvärmda efter en het natt i ”bastun”. (Vi eldade en aning för mycket i kaminen i natt). Med solglasögonen som dagens nästan viktigaste pryl började vi staka genom dalen och de första fyra kilometrarna uppför sluttningen. Där väntade en fantastiskt vacker platå. Alldeles ensamma i det öppna landskapet stannade vi flera gånger och bara sög i oss av tystnaden och den klara fjälluften. Efter en välkommen fikastund (inklusive tupplur) åkte stighudarna på skidorna igen. Vi trampade uppför Urtticohkka med dess fina östsluttning. Snön var hårt packad efter nattens och gårdagens vindar, så nedfärden blev en riktig prövning. Det perfekta skären var det ont om, men roligt hade vi! Med säckarna åter på ryggen fortsatte vi mot dagens mål: Teusajaurestugorna.

Vi hade blivit varnade för den branta backen ned till stugorna. En varning som var berättigad. Det gällde att trycka rejält i plogsvängarna när man kryssade mellan träden. Men snön var fin så det gick bra. Stugvärden Marianne gav oss rummet med sjöutsikt. Mysigt! Hela platsen är väldigt fin, med en sjö omringad av vackra berg och längst ned på ena sluttningen dessa stugor. Efter middagen solade vi på bron någon timme innan vi gick in och slöade på rummet.

Torsdag 3/4

Vi vaknade till blå himmel och solsken. Perfekt för vår dag på fjället. Men, vädret växlar snabbt i dessa trakter. När vi hade snörat på oss pjäxorna yrde snön och vinden ven. Dagen räddades dock av all fin pudersnö som singlat ned på marken. I en lagom sluttning övade vi våra telemarkssvängar efter att under någon timme ha samlat kraft i vindsäcken. Vädret till trots, ytterligare en dag av härligt uteliv!

Fredag 4/4

Tiden går som vanligt fort när man är på tur. Idag är det sista dagen och framför oss väntar en fin tur ner mot Vakkotavare. Vi hade på förhand hört att vädret skulle bli fint men när vi vaknade var det grått, blåsigt och dimmigt. Vi beslöt att ta samma väg som igår den första biten upp mot fjället för att få en lättare start på dagen ifall det skulle gå trögt senare. Men väl uppe på kalfjället sprack molnen upp och ett soldränkt fjäll med nästan ingen vind låg för våra skidor. Färden mot Vakkotavare gick över de långsluttande vidderna och det här var verkligen fjällen när det är som bäst.

Vid ett tillfälle blev lusten för utförsåkning för stor. Vi kastade av oss ryggsäckarna och gjorde några korta, men väldigt härliga, telemarksåk på Kappetjåkkås fjällsluttning. När vi närmade oss slutmålet fick vi en helt fantastisk vy in mot Sarek. Utsikten mot Sarektjåkkå, Akka och Niak var helt otrolig. Vi fotograferade om och om igen. Det mest spännande under dagen var sista backen ned till vägen och Vakkotavares busshållplats. Leden går brant genom björkskogen och här var det inte tal om att göra några graciösa svängar, nej, här gällde det att bara ta sig ned. Men efter många lappkast, plogsvängar och trixande kom vi till slut ned till vägen och etappmålet. Det känns alltid lite konstigt när man kommer tillbaka till civilisationen efter en tur. Hoppsan, så är allt över. Men att vi kopplat av och njutit av naturen och tystnaden uppenbarade sig när vi på bussen mot Gällivare fick höra en musikkanal på radion. Varför lyssnar man på sånt? Nåväl, turen är över för denna gång och det har än en gång varit en fantastisk tur. Det här känns redan som en favorittur och den gör vi gärna om.

Sköna fjällhälsningar

Karin, Johanna och Per.