Dagbok

Sonfjället 14-19 juli 2003  

Måndag 14 juli

Efter uppdelning av gemensam packning och inköp av det sista bar det av mot Sonfjället. Solen sken från klarblå himmel och det var riktig högsommarvärme. Efter fyra timmars bilresa med fikastopp kom vi fram till Nyvallens fäbod. En get mötte oss på parkeringen, men traskade sedan vidare.

Vi slog upp våra tält och ordnade lunch innan bäckmetet väntade. Bäckmete var nytt för mig. Vi fick en liten genomgång i konsten att lyckas. Några öringar blev det, men det var samtidigt en kamp mot ALLA mygg. Per och Karin höll ut och såg till att vi fick nog med fisk till middagen. Själv gav jag upp kampen mot myggen och gick istället mot tältet. En skön promenad i kvällssolen. Härligt vacker natur och något svalare luft. När vi var samlade vid tälten igen blev det färskpotatis, stekt öring och grönsaker till middag. Smakade utmärkt! Så återstår nu bara tandborstning, dassbesök och nedkrypning i sovsäcken. Jag tror att jag kommer sova riktigt gott.

/ Marie-Anne

Tisdag 15 juli

Vi vaknade upp efter en skön natt. Solen sken från klarblå himmel och det var varmt. Ganska snart blev det 25-30 grader. Efter frukost och ”ihoppackning” gav vi oss iväg med ryggsäckarna på plats. Det var nu själva vandringen började. Vi gick från Nyvallen, höll oss vid övre trädgränsen där det växer låga björkar. Det var även en del fåglar. Vi gjorde flera stopp, bara för att se oss omkring eller vila axlarna lite. Efter ett par timmar var vi framme vid tjärnen där vi skulle slå läger för natten.

Medan vattnet värmdes på stormköket tog vi ett svalkande dopp. LJUVLIGT i värmen. Sedan smakade det bra med lunch och vila. Så var det dags för vår kvällstur utan packning. Den gick ned mot foten av fjället och åter upp igen. Turen visade sig vara längre än väntat. Vi vandrade iväg pigga och nyfikna på naturen. Vi fick se oerhört skiftande natur; björkskog, granskog, tallskog, myrar osv. Per berättade extra om vad vi såg. Vi var även på jakt efter spår av björn och blev inte besvikna. Vi fick se myrstackar som björnen rivit och även spillning. Det blev en lång tur. Vi var ute i över sex timmar. Väl tillbaka var vi riktigt möra. Då slank middagen ner i ett nafs och sedan väntade skön sömn på bädden av lingonris.

/ Marie-Anne

Onsdag 16 juli

Vaknade redan vid halv sju av den varma solen. Flyttade ut och somnade om utanför tältet. Vi kom iväg och ganska snart utbrast Karin ”Åh, det är som att få ryggmassage att ha ryggsäcken på plats!”

Turen fortsatte i samma positiva anda. Vi vandrade upp mot kalfjället. Naturen blev allt kargare efterhand. På vägen mötte vi andra vandrare för första gången. Första målet var ännu en tjärn. Vi badade på nytt, lunchade och tog en lur i solen. Sedan var vi redo att bestiga en av topparna… Det gjorde vi utan packning.

Vi tog oss upp ganska lindrigt. Väl uppe på cirka 1200 meters höjd över havet var det en mäktig utsikt. Ännu en sten lade vi till samlingen på toppen. Sedan tog vi en god stund på oss att njuta av utsikten innan vi gick ned igen. Sista etappen för dagen var flack och målet var Sododalen.

När vi började se stugorna, som var målet, var jag mör. Varken ryggen eller benen var i form. Så fort det var möjligt lade jag mig ned och tog av kängorna med Per och Karin letade lämplig tältplats. Jag slumrade till, men vaknade av att de kom tillbaka. Tälten kom upp fort ikväll. Märks att vi börjar få rutin. Nu har vi ätit middag och jag har placerat mig på en sten en bit upp på fjället.  Vyn är fantastisk oavsett åt vilket håll jag tittar. Det är ett fullkomligt lugn, det enda som hörs är bäckens vatten och några myggor som surrar. Härligt med myggmedel som gör att de vänder bort…

/ Marie-Anne

Torsdag 17 juli

Tredje vandringsdagen. Som vanligt en lämplig vilodag. Vi stannar kring Sododalen och börjar med en marsch uppför högfjället. Marianne ”soldyrkaren” Sandberg satsar lite extra på den redan chokladbruna färg hon fått på sin hud. Glad i hågen vandrar hon iväg iklädd endast shorts och soltopp. Värmen är tryckande. Men en bit upp på fjället efter cirka 30 minuters vandring hör vi åskmuller och snart kommer de första haglen. Men vi fortsätter vandringen, optimistiska. Väl uppe är vi alla genomvåta. Marianne har det förstås värst. Men med Pers byxben över axlarna och hans yllesockor (strl 47) på armarna lyckas hon hålla värmen nog mycket för att arbeta sig nedåt på de slippriga klippblocken.

Det är skönt att få byta till torra kläder i Sododalsstugan. Efter en god lunch slappar vi med kortspel och solning.

Efter middagen gör vi nästa toppbestigning. Denna gång intar vi Gråsidan. Fler stenar längs dalsluttningen ger bra träning i stengång. En fin tur, som man lämpligast gör från leden och upp på norrsidan. Åter i dalen njuter vi sen kvällsmat i skymningen.

/ Karin

Fredag 18 juli

Idag gick vi upp tidigt för att underlätta vandringen. Redan halv nio var vi ”ihoppackade” och på väg. Luften var fortfarande sval men solen sken från klarblå himmel. Alla tre var pigga i ben och axlar och Karin tog täten. Efter en lång lutning uppför i början gick det sedan bara utför. Vi höll ett ganska högt tempo och njöt av turen. Lite vemodigt att vara på väg hem från turen. Trots farten sög vi in de vackra vyerna och den sköna luften. Vi gjorde ett par korta stopp. När vi närmade oss Nyvallen mötte korna oss. Karin och Per fotograferade och njöt. Jag var mer angelägen om att snabbt ta mig förbi…

Vi nådde Nyvallen redan vid halv tolv. Det blev lunch och Pers kokkaffe. Efter fyra dagar med milt café au lait var det hög tid med kokkaffe! När vi vilat en stund packade vi in oss i bilen och for till Hede hembygdsgård där det var marknad. Det var en charmig marknad fast den inte erbjöd något vi ville köpa. Den tryckande värmen tog oss ganska snart till Hede camping för ett bad och lite glass. Färden gick sedan vidare mot Mässlingen på en slingrande grusväg genom skogen. Plötsligt dök det upp en ren på vägen, vilken följdes av flera, så vi fick ta det lugnt. Resan slutade på Flatruet bortom Mässlingen där vi skulle sova i natt. Hungriga som vi var blev det mat med en gång. Denna sista kväll en riktig höjdare med couscous, gryta med musslor, krabba, oliver, tonfisk och soltorkade tomater. Kvällen avslutades med citronfromage i kvällssolen.

/ Marie-Anne

Lördag 19 juli

Efter att ha vandrat till fots en knapp vecka var det idag dags att träna rumpan. Vi skulle på ridtur. Efter en snabb frukost for vi till Fjällstallet i Mässlingen. Vi hade bokat en heldagstur och det visade sig bli en exklusiv ridning för oss tre med två färdledare plus en extra häst. Det är inte alltid enkelt att fina töltrytmen. Baken fick känna på att den fanns där. Men ooooooh så underbart roligt!

Vi kom snabbt upp på de kala fjällvidderna. Det här är verkligen ett trevligt och lättsamt sätt att ta sig fram på i fjällen. Vi fick rida helt fritt på fjällheden mot första etappmålet som var toppen av fjällmassivet. Sista biten upp till toppen fick vi leda hästarna. En skön naturnära känsla spred sig genom kroppen. Närheten till naturen förstärks verkligen av hästarna. Vi fortsatte färden mot Evagraven, som är en djup förkastning i berggrunden. Väl framme blev det fika åt oss och vatten till hästarna. Färden fortsatte i tölt och galopp över fjällvidderna, lugnt tempo genom björkskogen och vidare ned till en gammal fäbodvall där lunch dukades fram. Efter den goda lunchen och en välbehövlig vila för oss och hästarna red vi åter ner i lägre terräng mot Messlingen. Vädret hade varit skiftande hela dagen men med mest sol och uppehåll. Men när vi hade några kilometer kvar kom störtregnet. Det gjorde dock inget då dagens upplevelse ändå var total. Väl framme vid Fjällstallet, sadlade vi av och tackade för oss. Vi kan verkligen rekommendera ridningen med Fjällstallets Islandshästar.

Efter att ha bytt om lite satte vi oss i bilen och började återfärden hemåt mot Sundsvall. Det tog inte lång tid innan båda tjejerna sov gott i bilen.

/ Per